Leonardos Den sista måltiden

Med två minuter tillgodo blev det ett inlägg den här måndagen också. Heja jag! Idag ska det handla om Leonardo da Vincis Den sista måltiden. Därmed är det dags för den arge konstvetaren att bli lite ljummet irriterad. Jag vet att jag ibland kan vara lite kumbaya när det kommer till konst – allt är okej, det finns inget rätt och fel, du är fri att tolka som du vill och så vidare. Men! En sak, eller egentligen tre saker, är inte okej, och det är att…

a) läsa Da Vinci-koden…

b) se Da Vinci-koden…

c) se någon ”dokumentär” som i stort sett är Da Vinci-koden men med färre biljakter…

…och sen helt och fullt svälja dravlet med ”koderna” och mysterierna som ska omgärda Leonardos bild av den sista måltiden. Nä hörni. Så här är det:

1) Det är ingen tjej som sitter bredvid Jesus. Okej, låt vara att personen ser lite feminin ut, men Johannes gör ofta (läs: jämt) det. Det är en del av en mycket väletablerad bildtradition. Genom att avbildas utan skägg betonas hans ungdom, han var den yngsta av lärjungarna. Eftersom man inte gärna kan avbilda dem uppvisande sina ID-kort så är skägglösheten ett enkelt sätt att peka på att han är lite av gängets moppefjortis. Johannes sitter oftast bredvid Jesus, och han lutar sig nästan alltid mot (eller mer eller mindre ligger på) honom.

(Och ibland är han placerad så man undrar vad han egentligen håller på med.)

Detta är en följd av bristande kännedom kring seder och bruk – på Jesu tid (eller vad som i folkmun kanske kallas ”förr i tiden”) låg man till bords och åt. Johannes låg bredvid/intill Jesus, någonting som förbryllade folk som trodde att man satt upp och åt, och i förvirringen valde man att tolka det som att han helt enkelt tar en liten powernap mot Jesus axel. Man kan med all rätt ifrågasätta logiken i detta beslut. Hursomhelst – Johannes avbildas också med långt utsläppt hår, och lägger man ihop alla dessa faktorer så kan man dra slutsatsen att han inte är butchast i gänget. Han ser ofta rätt feminin ut. Och ibland ser han ut som Rod Stewart.

2) Kniven som sticker ut från ingenstans är inte en kniv som sticker ut från ingenstans. Det cirkulerar en idiotisk myt om att att handen som håller kniven inte kan tillhöra någon. Det kan den. Förslagsvis den arm vars handled den tydligt är fäst i. Och jag är ingen läkare, men jag skulle i min tur säga att armen hör ihop med Petrus axel eftersom den sitter fast där. Att det är Petrus som håller i kniven i Leonardos målning är speciellt tydligt när man ser fresken på riktigt och inte på ett grynigt foto i en bok. Och innan man påpekar det mystiska i att Petrus, en av Jesus bästa polare håller i en kniv och ser allmänt hotfull ut så bör man känna till att Petrus ofta håller i en kniv i Den sista måltiden-motivet. O f t a. Detta varslar om ett avsnitt lite längre fram i Nya Testamentet – när de romerska soldaterna kommer för att fängsla Jesus så skär Petrus av en soldats öra i bästa van Gogh-stil. Inget mysterium, ingen kod. Tvärtom ett nyttjande av en mycket vanlig bildtradition. Men det sa Ian McKellen ingenting om i sin PowerPoint-redovisning.

3) Grupperingarna om tre. Det är visserligen sant att de sitter ihopbuntade i grupper om tre, men är det inte lite väl vekt? Bör vi inte använda begreppet ”mysterium” lite mer kritiskt? Annars kan man väl lika gärna slänga ur sig lite vad som helst, som att… Jesus har mittbena? Owmahgadd, vad betyder det?! Han måste vara Nick i Backstreet boys! Nej. Jag skulle istället argumentera för att tre-och-tre-grupperingarna förtydligar Jesus utanförskap, till syvende och sist är han inte en av dem, och därför hör han inte till någon av grupperna. Det är därför Johannes lutar sig bort från honom, (för ovanlighetens skull), han (Johannes) hör till en grupp, till de andra lärjungarna. En intressant detalj är att de enda tre lärjungar som man brukar kunna identifiera i Den sista måltiden-bilder – Petrus (ofta), Judas (nästan alltid), Johannes (alltid) – bildar en egen grupp. Det finns förteckningar över vilka de andra är, men om de stämmer så måste de vara baserade på en lista från Leonardo. Eller så är de helt enkelt lite godtyckligt hittepå, de har inga egna attribut eller någon egen ikonografi som man kan gå efter.

Gott så. Tack för idag!

2 comments on “Leonardos Den sista måltiden

  1. […] slita bort Petrus från Malchus, en slav till Kajafas (en av översteprästerna). Jag har tidigare skrivit om Petrus som skär örat av Malchus och att detta brukar framställas i Judaskysscener, […]

  2. […] om Judas tidigare (till exempel om Judaskyssen och Hieronymos Boschs Kristus bärande korset och Leonardos Den sista måltiden), men nu kan jag ju göra det igen och skylla på något slags […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s