Karin Mamma Andersson

När det kommer till den här bloggen ser min skrivprocess ut som följer: När jag får en stund över på måndagen, oftast på kvällen, sätter jag mig ner framför datorn, öppnar ett Worddokument och skriver rakt upp och ner vad jag känner för. Sen klistrar jag in det i wordpress och trycker ”Publicera”. Det är med andra ord inte någon riktig Jan Guillou-disciplin på mitt skrivande och det märks säkert i kvaliteten, men framförallt märks det i ämnesvalen. Vad jag skriver om beror helt och hållet på vad som poppar upp i mitt huvud just när jag sitter vid datorn (jag har även svårt att tänka mig att Guillou använder begrepp som ”poppa upp” när han refererar till sitt skrivande). Nyss kom jag på att jag har en mental lista med specifika konstnärer som jag skulle vilja skriva om av en eller annan anledning, och eftersom jag inte kan komma på någonting annat som jag hellre skulle hålla en monolog om just nu så blir dagens inlägg en shout-out till en av mina favoriter bland svenska samtidskonstnärer – Karin Mamma Andersson (1962-). Hon tar en miljö som vid första anblicken verkar ”trevlig” men problematiserar den, dekonstruerar den så man som betraktare ställer intressanta frågor. Man kan exemplifiera med hennes målning Gone for Good.

Gone for Good, (2006)

I Gone for Good möter vi ett lagom hemtrevligt rum med vanliga möbler, men soffan brinner. Ingen är där. Är det en olycka? Hur skulle en brand i en soffa kunna vara en olycka när det inte finns något ljus eller en elledning i dess omedelbara närhet? Men om branden är anlagd – vem har gjort det? Har han/hon flytt fältet? Väntar han/hon? Är det vi som har gjort det, ser vi det genom pyromanens ögon? När man studerar rummet inledningsvis ser vi det på samma sätt som när vi kliver in i ens väns hem första gången – vi gör det välvilligt och lite sökande, vi identifierar snabbt de olika beståndsdelarna och känner igen oss i de föremål som vi också har. Ni vet, ”Haha-en-sån-där-saccosäck-hade-jag-också!”-känslan. När vi kommer till branden förstår vi att allt det vi ser snart kommer att förstöras – hence titeln Gone for Good. Vi har just lärt känna rummet, och nu måste vi snart ta farväl av det igen. Vi kommer aldrig mer att få se det, nu när vi sett branden kan vi inte se rummet som vi gjorde första gången. Nu känner vi ångest i vetskapen om att tiden snart är ute. Hemtrevnaden och tryggheten vi mötte i det bekanta är nu hotad.

Men om vi försöker att se rummet igen, men nu med pyromanens ögon. Av vilken orsak har vi anlagt branden? Vad är det med rummet som vi vill förstöra? Vad finns där? Vad har hänt där? Av vilken anledning är tillvaron bättre när rummet, och allt i det, är borta?

Och om branden mot all förmodan skulle vara en olycka, genom vems ögon är det vi ser förloppet? Bor vi där? Har vi just klivit in och konfronteras av det vi pratade om tidigare – hemmet vi har lärt känna som är på väg att förintas. Känner vi maktlöshet och sorg? Nu talar jag visserligen bara för mig själv (som alltid), men det är inte en speciellt handlingskraftig känsla i bilden. Om man hade gjort ett Degas-artat bildrum och klippt av något föremål så vi bara skymtar hälften eller en kant av det så hade man fått känslan av autencitet och rörelse. Det är ett grepp Andersson använder sig av i, exempelvis, About a Girl, men nu när allting är perfekt inramat känns det snarare som ett vykort, ett avskedsbrev. Så vem är vi i rummet? Varför ser vi det på det här sättet?

About a girl, (2005)

Och det är den här typen av miljöproblematisering som jag tycker gör Karin Mamma Anderssons bilder så väldigt intressanta.

Bonusinfo: Andersson är tillsammans med Jockum Nordström – för 80-talister kanske mest känd som KP-tecknaren. För folk födda -79 och tidigare en framgångsrik konstnär som finns representerad på bl a Moderna muséet i Stockholm.

Men hörni! Det är lite dåligt drag i kommentarsfältet. Bidra gärna med era Karin Mamma Andersson-favoriter (eller argument för varför ni tycker att hon är tokdålig, om det nu skulle vara så).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s