Min tolkning av en liten detalj på Augustus från Prima Porta

Veckans inlägg är vad som händer när jag inte håller med om en vedertagen tolkning av ett verk och börjar nörda ner mig i efterforskningar och spekulationer. Så den här veckan ska vi titta på antik konst! Det i sig är ju ett rätt brett ämne, det finns till och med forskning kring vilken av testiklarna som hänger nederst på antika skulpturer. Svaret är höger pungkula. Mer om detta kan ni se om ni hoppar fram till 10:00 i det här klippet, där forskaren själv sammanfattar sina resultat. Jag kan ju naturligt nog inte täcka hela antiken i ett enda inlägg så idag ska jag titta närmare på ett specifikt verk, nämligen Augustus från Prima Porta.

Augustus var ju, som bekant, Roms förste kejsare och levde 63 f.Kr – 14 e.Kr. Bildprogrammet på Augustus från Prima Portas bröstharnesk har diskuterats i stor utsträckning, speciellt tolkningar av vilka de avbildade figurerna ska vara. Dock är de allra flesta överens om att figuren på harneskets vänstra sida från oss sett (låt oss kalla honom figur A) är Sol som lyfter med sin solvagn och åker över himlavalvet. Detta ska korrespondera med de två kvinnorna på motsatt sida (säg figur B respektive C), vilka ska föreställa Luna och Aurora alternativt Venus och Aurora som tillsammans avslutar dagen. Tillsammans ska dessa tre visa på den nya tiden som Augustus för med sig, aurea saecula, med honom kommer en ny dag och de gamla problemen försvinner såsom kvällningen. Det finns liknande symbolik, bilder som framhäver den nya tiden och blomstrandet som Augustus era ska medbringa, på bildprogrammet till Ara Pacis – fredsaltaret som man upprättade för att fira Augustus återkomst från Gallien och Spanien 13 f.Kr och som stod klart 9 f.Kr.

Låt oss ta en kort genomgång av bildprogrammet på Augustus från Prima Portas bröstharnesk med utgångspunkt från de vanligaste tolkningarna:

Längst ner på harnesket ligger Tellus (jorden), hon håller i ett ymnighetshorn. Till höger om Tellus rider Diana (jaktens gudinna) på en hind, till vänster om Tellus rider Apollon (ljuset och konsternas gud) på en grip. Apollon och Diana var Augustus personliga skyddsgudar. Ovanför Apollon och Diana sitter två personifieringar av erövrade områden, oftast tolkade som Gallien och Spanien. Bröstharneskets centrala scen visar en man som överräcker ett standar till en annan man. Detta har tolkats som en avbildning av överlämnandet av standaret som romarna förlorade till partherna och den högra mannen har tolkats som Phraates IV, partherkungen men även som en anonym partherbarbar. Mannen till vänster har tolkats som Tiberius (som blev kejsare efter Augustus), Mars (krigsguden), Romulus (enligt legenden Roms grundare), Aeneas (snubben som hamnade i Italien efter trojanska kriget, förfader till Romulus och Remus och, enligt dem själva, även gens Julia, d v s Julius Caesars ätt), Augustus eller en personifiering av den romerska armén.

Längst upp på bröstharnesket avbildas en person i en quadriga som föregås av två kvinnor. Dessa har tolkats som Sol (solguden) i quadrigan och Aurora (morgonrodnaden) och Luna (mångudinnan), alternativt Venus (aftonstjärnan/morgonstjärnan) och Aurora, framför hästarna. Över dem breder Caelus (himmelsguden) ut himlavalvet. Sammanfattningsvis föreställer bröstharnesket jorden nederst, himlavalvet överst och människan däremellan, ett mikrokosmos om man så vill.

Men låt oss titta närmare på figur A, B och C. Jag är inte så extremt övertygad om att A faktiskt är Sol, även om de som har skrivit om harneskets ikonografi bestämt hävdar att så är fallet.

Figur A, B och C.

Och varför tvivlar jag? Jag ska ta det från början.

Figur A är en person med lockigt hår som står i en tvåhjulig vagn dragen av fyra hästar, en så kallad quadriga. A håller i tyglarna med sin vänstra hand, den högra armen är höjd över huvudet. A är iklädd en lång dräkt, och i vagnen sticker ett föremål upp.

Figur A.


Sol
är romarnas motsvarighet till den grekiske solguden Helios. Han kör sin solvagn över himlavalvet och sprider på så sätt solljuset, han lyfter på morgonen och går ner på kvällen. Enligt myten föregås han av Aurora, morgonrodnadens gudinna. Inga konstigheter så långt. Sol avbildas oftast i sin quadriga. Han har nästan alltid en strålkrona (nimbus) på eller runt sitt huvud, detta är hans i särklass vanligaste attribut. I handen kan han hålla en fackla, en piska eller ett klot. Under en kurs jag läste för evigheter sedan företog jag mig att studera ett gäng antika Sol-bilder från ett tidsspann på 400 år, och fann att i de fåtal fall som Sol avbildas utan strålkrona så är han alltid naken, möjligtvis med en mantel eller ett tygstycke över axlarna. Aldrig avbildas han påklädd och utan strålkrona.

En typisk Sol på en sarkofag i Mantova.

Inte heller finns några andra attribut med som indikerar att det är Sol som avbildas på bröstharnesket. Quadrigan är ett objekt som delas av andra gudar i romersk mytologi och är därför inte nog för att man utan tvivel kan identifiera figur A som Sol enbart utifrån denna. Att inte ge Sol något av hans vanliga attribut då de andra gudarna på harnesket har sina (Tellus har sitt ymnighetshorn, Apollon sin grip och lyra, Diana sin hjort et c) verkar märkligt, speciellt då han så undantagslöst avbildas med dem på andra bilder. Det ska ha funnits en avbildning av Sol på Augustus Apollotempel på Palatinen, men denna bild finns inte kvar vilket är beklagligt då det skulle vara intressant att se hur Sol avbildas på ett annat verk som har ett direkt samband med Augustus. Bilden nämns i förbifarten hos Propertius, men ingen djupare beskrivning av den ges och därför vet vi inte om den är överensstämmande med figur A.

Men om man då bestämmer sig för att det inte är Sol, vem skulle det då kunna vara? Det är inte lika lätt att svara på. Nu framgår det inte vidare bra på bilderna jag lägger upp här, men figuren i fråga måste inte vara en man. Ansiktet har inget direkt manligt drag, i stil med Caelus skägg. Figur B och C:s ansikten är inte heller de utstuderat kvinnliga. Om man tittar på Diana och Apollons ansikten ser man också att de är tämligen lika utförda; tunna läppar, utmärkande näsa och rund haka, utan någon vidare distinktion mellan kvinna och man.

Diana på bröstharnesket.

Apollon på bröstharnesket.

Man kan notera att figur A inte har en speciellt kvinnlig kropp, men då bör man påpeka att man inte alltid markerade bysten hos kvinnor. Se till exempel den här statyetten, föreställande Diana, från tidig kejsartid:

Så jag lekte med tanken på att figur A kanske kunde vara Aurora eller Fosforos.

Aurora, morgonrodnaden, är syster till Sol och kommer innan dagen, vid hennes ankomst flyr stjärnorna. Att hitta ett antikt bildmaterial med Aurora är svårt, det kryllar inte av det. Hon är ju naturligt nog nära förknippad med Eos, den grekiska motsvarigheten till Aurora, och när det direkta Aurora-bildmaterialet är så ringa kan det vara av intresse att se på Eos-avbildningar för att få en föreställning om hur morgonrodnaden kunde avbildas under antiken. Eos kunde avbildas med eller utan vingar, ridande på en bevingad häst eller i en quadriga.

I grekisk/romersk mytologi var Fosforos son till Eos/Aurora, morgonrodnaden, och han ackompanjerade henne när hon kom med soluppgången. I det väldigt begränsade bildmaterialet om Fosforos så framgår ingen typisk avbildning. Han avbildas som ung man på häst, bevingad med fackla och till och med i abstrakt form som stjärna. Det verkar med andra ord inte som att Fosforos har ett vedertaget utseende enligt vilket man valde att avbilda honom, vilket givetvis försvårar en jämförelse mellan honom och figur A.

Vi går vidare till figur B och C en stund.

B (den bakre) och C (den främre).

Vi ser bara figur B:s överkropp då hon är till hälften skymd av figur C. I sin vänstra hand håller hon en stor fackla och den högra handen vilar på en av figur C:s vingar. Hon har blicken riktad bakåt, mot figur A. Bakom hennes rygg och huvud höjer sig ett tygstycke. Figur C är en kvinna med vingar som flyger framför figur B. Ibland har det tolkats som att hon bär figur B. I sin vänstra hand håller hon en kanna. Hon är klädd i en lång draperad klädnad som fladdrar i vinden, och även hon har blicken fäst bakåt mot figur A.

Om man ska tolka figur A som Aurora eller Fosforos så måste figur C omtolkas då den vanliga identifieringen av henne som Aurora inte längre skulle vara möjlig. Om figur A är en morgongud så skulle det istället vara en rimlig och lämplig tolkning att se figur C som en kvälls- eller aftongud, då A och C så tydligt korresponderar med varandra. En solnedgång skulle vara en lämplig motpart till Auroras soluppgång. Gudar relaterade till kvällen och aftonen i romersk mytologi är Venus, aftonstjärnan, och Hespera, även hon en personifikation av aftonstjärnan. Hespera är en mindre känd gudinna som är Auroras motpart i det avseende att hon är solnedgången eller aftonen. Hennes namn betyder ”den till aftonen hörande” och hon är förbunden med aftonstjärnan, det vill säga Venus. Den vanligaste tolkningen av figur B är som vi tidigare sett Venus, just i sin egenskap av aftonstjärna.

Att tolka A som Aurora och B och C som Venus respektive Hespera skulle med andra ord fungera alldeles utmärkt, dessvärre har jag inte hittat en enda bild av Hespera. Detta innebär givetvis inte att det aldrig har funnits någon. Just Hespera är lite knepig då hon är rätt så okänd, de flesta verk om grekisk/romersk mytologi tar inte ens upp henne. I LIMC (Lexicon Iconographicum Mythologiae Classicae), ett gediget verk som kartlägger ikonografin kring antika mytologiska gestalter, skriver om Phosphoros och Hesperos, Morgonstjärnan respektive Aftonstjärnan, som två män.

Vidare ser man en detalj som ingen diskuterar, kommenterar eller ens verkar lägga märke till i tidigare forskning. I vagnen sticker ett objekt upp, något som jag tolkat som en pip på en kanna eller urna.

Objekt i vagnen.

Kannan och urnan är inte attribut för Sol utan är istället förknippade med Aurora, morgongudinnan som kommer med morgondaggen. Många har tolkat figur C som Aurora eftersom hon ofta återges med vingar, men en alternativ förekommande avbildning av henne är med häst och vagn. Att daggen var en viktig symbol för den vidskepliga Augustus tas upp av Suetonius i hans Kejsarbiografier.

Om det råkade ha fallit dagg just när han påbörjade en längre resa till lands eller sjöss, så var det ett gott tecken som betydde en snar och lyckosam återkomst.

(Övers. Ingemar Lagerström)

Kannan som figur C bär har tolkats som kärlet i vilket hon bär daggen. Kannan i figur A:s vagn är som sagt ouppmärksammad, men med den i åtanke skulle man möjligtvis då kunna tolka figur A som en morgongudom som bär med sig morgondaggen. Att tolka figur A som en morgongud istället för solguden förändrar inte den tänkta aurea saecula-symboliken – bilden skulle fortfarande visa på ankomsten av en ny tid.

Då jag inte sett någon avbildning av Hespera är det givetvis svårt att göra en ikonografisk jämförelse mellan henne och figur C. Om man väljer att tolka figur C som Hespera passar den rådande identifieringen av figur B som Venus väldigt bra, då de anses höra ihop. Då Augustus såg dagg som ett gott omen är det inte heller osannolikt att man velat avbilda kvällsdagg såväl som morgondagg, vilket skulle förklara kannan hon bär. Bildscenen skulle då visa Hespera med kannan i handen för att hon, aftonen, redan har fällt sin dagg, och Aurora fortfarande med kannan i vagnen eftersom hon, morgonen, inte har hunnit fälla sin ännu.

Som tidigare nämnts handlar rådande teorier kring figur B och C om att de skulle vara aftonen eller natten (det vill säga Venus eller Luna) och morgonen (Aurora) som försvinner för att göra plats för dagen (Sol). Eugen Droulers skriver dessutom att när hon, Aurora, kommer så flyr stjärnorna, vilket kan appliceras på min tolkning av bilden – man kan läsa den som att personifikationer av aftonstjärnan, Venus och Hespera, lämnar scenen när Aurora kommer; kvällen flyr vid morgonens ankomst.

Så, om man ska sammanfatta:

Man se att det finns flera element som talar mot en tolkning av figur A som Sol, frånvaron av de gängse attributen och närvaron av den odiskuterade kannan i vagnen är enligt mig de två element som starkast talar mot Sol-attribueringen. Svårare är dock att bestämma vem det skulle kunna vara istället. Jag vet inte om jag har kommit fram till något hundraprocentigt tillfredsställande svar, jag är väldigt inne på att det skulle kunna vara Aurora men den tolkningen hänger ju rätt mycket på att C är Hespera och vi vet ju inte hur Hespera såg ut. Eller rättare sagt avbildades. Men kanske är det hon. ”Det där kan inte vara Hespera för jag vet inte hur hon såg ut.” är ju inte en alldeles begåvad ståndpunkt.

High five om ni har läst ända hit. [klatsch]

One comment on “Min tolkning av en liten detalj på Augustus från Prima Porta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s