Skisser (Giorgiones Stormen och Hoppers Nighthawks)

En känd anekdot är ju hur Michelangelo stod och stirrade på ett marmorblock i fyra månader utan att så mycket som att peta på det, och när någon undrade vad han gjorde så svarade Michelangelo att han arbetade. Tre år senare var marmorstycket David. Jag vet inte hur pass sann den historian är, men det är likväl en intressant bild av konstnären i arbete. Den vanligaste föreställningen vi har av det skapande konstnärsgeniet är väl att bilden är något som redan finns och som bara ligger och väntar på att någon begåvad ska komma och avtäcka den. Men så är det ju givetvis inte, och det är ju rätt så mycket intressantare att föreställa sig att någon står och funderar över motivet och formen, problematiserar, justerar och ändrar sig. Att konstnären har en konkret tanke med bilden. Det är kanske inte så lätt för en marmorhuggare som Michelangelo att ändra sig halvvägs, men vi har ett källmaterial vi kan vända oss till för att följa med i den målande konstnärens arbetsprocess och sätta oss in i dennes huvud på ett annat sätt än när vi studerar det färdiga verket. Den här veckan ska det handla om skisser.

När man tittar på stora kända konstverk, som vad som helst av Leonardo, till exempel, så får man lätt för sig att det är någonting som uppstått ur tomma intet. Vi hypar Leonardo som ett supergeni och man se framför sig hur han en dag bara fattar tag i en pensel och börjar måla på fri hand och trekvart senare är tavlan färdig, precis som vi ser den idag. Men så är det ju givetvis inte, och sällan blir det så tydligt som när vi studerar skisser och målningen under arbete.

Ett exempel är Giorgiones Stormen (ca 1508), där man med röntgen har sett att mannen till vänster ursprungligen var en naken kvinna, men Giorgione målade om henne till en (klädd) man. Detta gjorde han rätt sent, hon var inte bara inplanerad på skissnivå utan inkluderades under själva målningsarbetet med, men sen ändrade han sig. Varför då? Och vilken skillnad hade det blivit i bilden om gestalten hade varit en naken kvinna? Men varför flyttade han inte bara på henne, varför tog han bort henne helt? Låt oss göra en kortare ikonografisk analys, bara för att jag tycker att det är så roligt.

Stormen är en väldigt laddad bild. Det råder en spänning som, rätt så bokstavligt talat, betonar lugnet före stormen. Två nakna kvinnor hade gett bilden en helt annorlunda laddning, lugnet hade understrukits, man hade låtit blicken vila på förgrunden där de två kvinnorna sitter, trygga och utan något väntande hot. Hade man flyttat på den första nakna kvinnan och placerat henne, exempelvis, någonstans i bakgrunden så hade bilden blivit tätare, mer ”bebodd” om man så vill, och känslan av en pulserande isolering hade gått om intet. Enligt mig bygger spänningen dels på de dramatiska åskvädersfärgerna och vad vi associerar med dem, det är ju uppenbart i och med att bilden dessutom heter Stormen och inte Ammande kvinna en solig vårdag, dels på den öde känslan i (bild)rummet. Vi ser bara två personer. Enligt vissa ska det synas en människa på bron i bakgrunden, men bara det faktum att det är någonting som det debatteras kring visar att det inte rör sig om en speciellt synlig figur. Så, de här två personerna – var är de? Och framför allt – var är alla andra? Genom att slänga in en tredje person hade bilden blivit överbefolkad. Jag vet inte hur pass viktig min åsikt är för Giorgione såhär femhundra år i efterhand, men jag tycker att han gjorde rätt i att stryka den andra kvinnan helt om han inte ville ha henne där. Den påklädda mannen bidrar dessutom med en dikotomi som ökar spänningen ytterligare – vem är han och vad gör han där? Kvinnan verkar inte vara i något underläge, tvärtom är hon högre placerad än honom. Han tittar mot henne, men vissa argumenterar för att han inte tittar henne utan snarare förbi och ut ur bilden. Han öppnar upp frågor, tolkningar och möjligheter som skulle vara stängda med den andra nakna kvinnan. På röntgenbilden nedan ser man hur de båda kvinnorna skulle titta mot betraktaren, och laddningen som uppstår ligger här inte i någon dikotomi eller ett motsatsförhållande utan i en utmaning till betraktaren. Det är fortfarande en spänning i bilden, eventuellt en ännu större sådan än med den påklädde mannen, men det är en helt annan bild och uppenbarligen inte den som Giorgione var ute efter. Det finns hur många tolkningar som helst till Stormen, googla bara på eget bevåg.

Ett annat intressant exempel som vi alla har sett är Edward Hoppers Nighthawks (1942).


Vi har kvar hans skisser till verket, och om vi jämför dem med den färdiga bilden så ser vi att det inte skedde så många förändringar. Vinkeln är lite skiftad, men antalet människor samt deras placeringar och positioner är konstanta. Läser vi dessutom på om Nighthawks så får vi veta att han hela tiden hade en väldigt klar bild av bilden, av vad det var han ville göra. Han plockade inte fram bilden som konstnärsgeniet, han skapade den men hade en klar vision redan från början och behövde därför inte låta den växa fram genom en process. Det intressanta med detta är att precis som med Giorgiones Stormen så finns det väldigt många tolkningar av bilden – googla eller wikisök på Hoppers Nighthawks så får ni en mängd olika förklaringar och teorier. Hopper själv har dock inte givit någon tolkning, det är upp till betraktaren. Han hade en klar vision, något han faktiskt ville visa, men vad det är vi ser får vi resonera kring själva.

För vidare läsning om skisser och arbetsprocessen och varför det är så intressant att titta på dem kan jag rekommendera Ragnar Josephsons Konstverkets födelse samt Ludwig Qvarnströms avhandling Vigselrummet i Stockholms rådhus och det tidiga 1900-talets monumentalmåleri.

2 comments on “Skisser (Giorgiones Stormen och Hoppers Nighthawks)

  1. Barbarossa skriver:

    Som en jämförelse från musiken brukar det ofta tas som ett exempel på Mozarts geni att det inte finns några ändringar i hans partitur. All hans musik verkar ha varit ”färdig” från början. Eller så skrev han inte rent något förrän han var helt klar, men det blir ju inte en lika bra story.

  2. […] om Edward Hopper (1882-1967) igen! Jag har tidigare skrivit lite om Early Sunday Morning (1930) och Nighthawks (1942) men nu ska vi titta på en sen Hopper – Sun in an Empty Room […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s