Kort om Eugène Jansson (1862-1915)

Imorgon är det sista dagen för Eugène Jansson-utställningen på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm, och utifall att det är några som funderar på att gå men känner att ”Näeee vad jobbigt.” så säger jag: gör’t.

När jag ser en Jansson-tavla så börjar jag alltid med att gå riktigt, riktigt nära. Gå så nära att ni nästan sätter igång larmet. Titta på duken och färgen. Ibland är färgen så tunn att man ser dukens väv. Ibland är den så tjock att det glänser. Han har dragit så tunna linjer att det ser ut som en Jackson Pollock när man står riktigt nära. Färgblaffor och prickar och tunna streck som man för sitt liv inte kan se vad det bildar. Sen backar jag fem steg. Och kanske fem steg till. Och sen slås man av effekten, hans små tunna streck och variationer i tjockleken på den pålagda färgen bildar väldiga djup. Man måste ha en fenomenal kännedom om hur man kan skulptera och använda färg och material för att få fram såna effekter. Det som såg ut som godtyckligt utstänkta färgdroppar när man stod precis framför tavlan är i själva verket så väldigt genomtänkta.

 

Så, vilka är mina favorittavlor och -detaljer? Jo. Eftersom jag gillar van Gogh så fastnar jag ju, inte helt otippat, för den här:

Eugène Jansson: Nocturne (1901)

Den är ju inte alldeles oinspirerad av den här:

 

Vincent van Gogh: Starry Night Over the Rhone (1888)

Vidare gillar jag, kanske främst av strikt personliga skäl, den här:

 Jansson: Soluppgång över taken (ibland kallad Soluppgång över staden) (1868)

Det här är en av tavlorna som ställs ut på Waldemarsudde, annars så hänger den på Nationalmuseum. Ett år dejtade jag någon som hade en fantastisk liten lägenhet högt upp i ett hus på Götgatan i Stockholm. Och utsikten från ett av dejtens fönster såg ut precis så här, och vintersoluppgångarna också. Även här kan man se de tunna strecken och färglagren, inte minst på taken och i den högra nedre delen av bilden.

Och så är det intressant att titta på hur han använder konturer för att gestalta olika sorters ljus. På vissa utomhusmotiv ger han de avbildade människorna blå konturer, medan han i minst ett (1) fall har gett inomhusgymnaster röda konturer. Det ger definitivt en känsla av olika ljussättningar. Och apropå det så kan jag stå och stirra på linjen av ljus som löper längsmed den här mannens midja:

 

Den är så väldigt gracilt utförd. Givetvis går det inte att försöka återge så här, gå och titta om ni kan. Prins Eugens Waldemarsudde har öppet till klockan 17 imorgon eftermiddag, det blir en perfekt söndag!

Janssons verk finns utströsslade över hela Stockholm, men han finns representerad på Göteborgs konstmuseum också. Så ni göteborgare är inte alldeles försummade.

Läs mer här.

One comment on “Kort om Eugène Jansson (1862-1915)

  1. […] Jansson? Äsch. Nu är det kanske inte så tokrelevant längre, men i vilket fall så finns det här.) Share this:TwitterFacebookGillaGillaBli först att gilla This entry was posted in Uncategorized […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s