Laurie Simmons: Finbadrum (1978)

Förra måndagen funderade jag över vilka bilder jag skulle ha med i den veckans inlägg, vilket handlade om Mary Cassatt och Berthe Morisot, och då slog det mig att de båda har gjort badrumsbilder.

Mary Cassatt: Woman Bathing (1890-91)

 

Berthe Morisot: Lady at Her Toilette (1875)

Och då kom jag att tänka på Laurie Simmons (1949- ) och hennes underbara Finbadrum (”First bathroom”/Woman Standing) från hennes bildserie Interiors (1978).

 

 

Finbadrum föreställer en docka stående i mitten av ett badrum. Hon har en röd, mönstrad klänning och svarta skor med klack. Hon står vid ett tvättställ som är utdraget så även det är placerat i mitten av rummet och i centrum av bilden. I badrummet finns övrig badrumsinteriör; badkar, toalettstol, kakel et c. Ljus kommer från ett fönster i hörnet och lyser fläckvis upp golvet och de blågröna väggarna. Man får nästan en undervattenskänsla som accentueras av ankschablonerna på väggen.

Hemmet är en privat miljö. Det är kvinnans sfär, hon spärras in i det privata och tvingas att vara objekt: hon är i mitten av rummet och har blicken vänd från betraktaren, hon är inte medveten om oss. Eller så låtsas hon inte om oss. Hon är det optimala utställningsobjektet. Simmons leker med den objektsföreställningen genom att placera in henne i ett något tabubelagt rum, hon är i den privata sfären – faktiskt i något så privat att det inte brukar avbildas. Ser man bakåt på avbildade kvinnor i konsthistorien kan man erinra sig Cassatts brevskriverska vid en sekretär, Lichtensteins gråtande kvinna på en säng och Vermeers vardagssysslor, men sällan avbildas kvinnan i ett badrum på det här viset. Kvinnor i badrum brukar på sin höjd stå och utföra sina bestyr framför badrumsspegeln, vi ser det i Cassatts och Morisots bilder och vi ser det i reklamannonser där kvinnorna bättrar på sminket och pratar med sina väninnor. Samma sak i film. Här är spegeln däremot tydligt reducerad.

Hitchcocks Psycho väckte stor uppmärksamhet när man inte bara såg en toalett när en kvinna var inne i ett badrum, hon spolade den också. Visserligen spolade hon bara ner pappersbitar, men ändå. Hon använde den! Toalettstolen är i Finbadrum ett fysiskt objekt, precis som handfatet och badkaret, medan spegeln bara är en platt, påmålad yta utan spegelbild. Den är oduglig och helt utan funktion. Både Cassatts och Morisots speglar fungerar och reflekterar, och rummet är inte lika påtagligt som här – i Finbadrum är rummet det andra huvudsakliga objektet, det är till och med titeln själv. Spegeln har reducerats till lite rekvisita.

Man kan få en känsla av att det inte är meningen att vi ska vara där och se detta. Vi inkräktar på det privata. Vi har ingen ögonkontakt alls med dockan/kvinnan, och inte heller är det en scen som utspelas för oss. Hon står med ryggen mot oss, precis som Cassatts och Morisots kvinnor, och visar inte vad hon gör. Bilden hade gett en helt annan känsla om dockan hade varit vänd mot andra hållet och visat oss sitt ansikte.

Så vad säger då Simmons? Det känns inte orimligt att anta att det här är en kommentar till den instängda hemmafrun, men Simmons ger ingen vidare lösning på det hon uppfattat som ett problem, om hon har gjort det. Det är ingen personlig kritik mot hemmafrun i sig. Hon driver inte med henne. Hon presenterar ingen alternativ lösning. 1900-talskonst spelar gärna på klichéer, stereotyper och konventioner. Simmons användande av dockor ger en nostalgisk air till bilderna, man kommer att tänka på 50-talets amerikanska dröm. I Finbadrum är dockan placerad i en dockmiljö (ett dockskåp?) med docktillbehör, hon är i sitt rätta element och det är svårt att veta huruvida hon föreställer en docka eller en kvinna. Den alternativa titeln som finns för verket; ”Woman standing”, vittnar om att det är en kvinna som ses, men dockmiljön och –detaljerna verkar istället som kulisser för en iscensättning. Under 1980-talet hade Mattel en kampanj för en ny Barbie-docka, vars reklamannons bestod av en bild av en Barbie i förgrunden. Bredvid sig hade hon ett bord med en tallrik hamburgare och pommes frites. Hon lutade sig lite mot bordet (i den mån en stel Barbiedocka kan luta sig) och tittade ut mot oss. Bilden var taget med kort skärpedjup, men i bakgrunden kunde man se riktiga (men suddiga) människor sitta och äta hamburgare, vilket gjorde att man skulle uppfatta Barbie som en riktig person ute i riktiga världen som gör riktiga saker med verkliga människor. Simmons har dock inte försökt få sin docka att se ut som en verklig person. Antingen var det inte av intresse eller så skulle det direkt motverka syftet med bilden.

Apropå en Barbie-jämförelse så kan man avslutningsvis inte låta bli att undra om alternativtiteln ”Woman standing” kan vara en kommentar till Barbiedockan som inte kan stå på egen hand, inte ens med skor. Hennes fötter har hittills alltid varit dömda att peka diagonalt och skulle inte kunna stå så självständigt som den lilla dockan i Simmons bild. Hon må vara fast i sin roll som hemmafru i sin amerikanska dröm medan Barbie har rest jorden runt otaliga gånger och haft i princip alla yrken som finns, men hon kan i alla fall stå själv. Om än det är vid ett tvättställ i sitt dockhus. Dessutom är det intressant att jämföra titlarna ”Woman standing” och ”Woman bathing” – är det en framgång att hon kan stå upp i sitt eget hus, eller är det en regression från Cassatts kvinna som faktiskt uträttar något? Det är det jag tycker bäst om med Simmons verk, man går fram och tillbaka, å-ena-sidan, å-andra-sidan, och hittar hela tiden nya trådar att dra i.

Om ni inte känner till henne sedan tidigare så borde ni klicka här och titta på ännu fler bilder.

(Missade ni lördagens extrainlägg om Eugène Jansson? Äsch. Nu är det kanske inte så tokrelevant längre, men i vilket fall så finns det här.)

One comment on “Laurie Simmons: Finbadrum (1978)

  1. […] passiviteten vore en medfödd egenskap snarare än en social konvention. Här på bloggen har vi tidigare tittat på några sådana […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s