Yoko Ono: Cut piece (1964)

Så, Yoko Ono (1933- ) ställer ut Grapefruit på Moderna muséet i Stockholm. Det innehåller flera intressanta verk, men jag är speciellt förtjust i hennes Cut piece (1964) så det ska vi titta på idag. Det filmades 1965, och vi har tur, för det finns på Youtube! Men passa på att se det om ni besöker Moderna, det står en ensam stol framför teven som visar verket. Det är ganska stämningsfullt att sitta där och titta.

.

.

Så, videon visar när hon uppförde verket i New York 1965, 22 år gammal. Det hela går ut på att hon sitter på en liten scen med en sax framför sig. Folk ur publiken får komma fram, ta upp saxen och klippa av en liten bit av hennes kläder som de får ta med sig. De får klippa hur de vill, var de vill. Och det gör de, de börjar försynt med ena ärmen och axeln och lite på kjolen av hennes stickade klänning. Ono sitter tyst och tittar på en punkt framför sig medan hennes klänning blir trasigare och trasigare. Folk blir allt djärvare och kommer fram snabbare för att få klippa, och återvänder sedan raskt till sin plats.

.

Stillbild från Youtubeklipp.

.

En kille som redan har varit framme och klippt en gång (då klippte han upp klänningstyget över hennes byst) kommer tillbaka, tar upp saxen och börjar – med vad jag tycker är ett ganska äckligt flin – klippa sönder hennes underklänning. Inte bara en liten flik, vilket har varit gängse hela tiden fram till nu, utan hela framsidan så Onos underkläder exponeras. Han ler och klipper och klipper, triggad av situationen. Ett par i publiken fnittrar och kommenterar att han ”[is] getting carried away”. Avslutningsvis klipper han av axelbanden på Onos BH (varpå man hör en kvinna i publiken säga ”Stop being such a dweeb!”), och då är i stort sett enda gången Ono reagerar – hon skyler sin byst med händerna.

.

Stillbild från Youtubeklipp.

.

Jag minns att jag, innan jag sett Cut piece för första gången, tyckte att idén lät rätt rar – man fick bokstavligt talat ta med sig en bit av verket, ett fysiskt föremål följde med en hem utöver den konstnärliga upplevelsen man förvärvade. Men när jag väl såg verket så slogs jag av det lätta obehag som ligger över det. Det är inte glasklart från början, men det växer fram och när en man går i cirklar runt Ono och granskar henne medan han försöker bestämma sig för var han ska klippa så drar man paralleller till ett rovdjur som studerar sitt byte innan attack. Överhuvudtaget är det intressant att notera hur och var män respektive kvinnor klipper. Tänk på det.

.

Stillbild från Youtubeklipp.

.

Jag började också att tänka på övervakningskonst, vilket jag har skrivit om här, och hur Cut piece också utmanar betraktaren genom att tvinga honom/henne att bli delaktig, antingen genom att gå fram och klippa i Onos kläder eller genom att vara en åskådare och processa vad det är man ser. Speciellt intressant tycker jag att rollen som åskådare och betraktare är. Hur tittar vi på vad som händer – med nyfikenhet eller med viss skam? Det händer att den som sköter kameran zoomar in på Onos ansikte, och då speciellt hennes blick och ögon, som för att insistera på att vi bildar oss en uppfattning om vad det är vi ser och tar ställning till detta. Är Ono ledsen? Känner hon sig förödmjukad eller har hon kontroll över situationen? Intalar vi oss det ena eller det andra för att det är lättare att förhålla sig till en viss roll?

Inga säkerhetsåtgärder hade vidtagits – Ono vägrade enligt uppgift att låta säkerhetsvakter närvara – vilket gör att gränsen mellan intimitet och utsatthet blir lite dimmig. När är det ett övergrepp? Det blir väldigt intressant ur ett beteendevetenskapligt perspektiv och jag börjar genast tänka på tillfällen när en liten dos makt helt omformulerar en person – i ”The Pianist” skriver Wladyslaw Szpilman om judar som beter sig motbjudande mot andra judar sedan de blivit utsedda till judepoliser; vi har förstås Milgramexperimentet och Third Wave-experimentet, båda utförda på 60-talet precis som Onos verk. Jag vet inte om alla läste ”The Wave” när de gick i skolan. Jag vet inte riktigt hur jag förhåller mig i ålder till läsare av den här bloggen – som jag twittrade någon gång så är jag så pass gammal att jag minns när Twix hette Raider, men för ung för att komma ihåg vad jag gjorde när Palme sköts. Hursomhelst så handlar ”The Wave” om Third Wave-experimentet, vilket i sin tur gick ut på att visa hur fascism trots allt kan vinna anhängare i ett demokratiskt samhälle, och jag kunde inte undgå att komma att tänka på den när jag såg Cut piece, just för att man ser hur ett övertag (oavsett om det är baserat på makt, storlek, mängd, styrka eller annat) påverkar ett beteende.

Tack för idag!

2 comments on “Yoko Ono: Cut piece (1964)

  1. Doktoranden skriver:

    I vanlig ordning måste jag tacka för en intresseväckande analys! Tänkte också passa på – om jag nu inte redan gjort det – att berätta att tack vare nåt blogginlägg här har jag faktiskt lagt märke till den där skulpturen vid Uppsala resecentrum (Chain of events eller vad hette den?). Alltså den har väl flimrat förbi i ögonvrån tidigare men nu har jag typ SETT den, om man får uttrycka sig så pretentiöst. Får man komma med önskemål? Jag har extremt svårt för Bror Hjorths Näcken så det vore intressant att få din analys av den – om inte annat för att ge min ryggradsreflex lite mer teoretiskt medveten förankring. För sånt ska man ju som akademiker gilla, ehum.

  2. konstvetaren skriver:

    Tack själv! Och grymt roligt att du har hittat till Chain of Events, du ingår nu i en ytterst begränsad skara av folk som faktiskt har tittat på den.

    Och du får definitivt komma med önskemål, jag vill ha hur många som helst! Att du har svårt för Hjorths Näcken tyder mest på god smak och gott omdöme, den är ju skitful. (Kanske inte världens tyngsta analys från min sida, jag kan sannolikt komma på någonting lite mer substantiellt.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s