Bernini: Heliga Theresas extas (1652)

Idag ska vi titta på Berninis Heliga Theresas extas. Skulpturen, som färdigställdes 1652, står fortfarande i Santa Maria della Vittoria i Rom och eftersom det är Bernini som gjort den så är den rätt känd. Vad som är intressant är att den har fått en väldigt etablerad tolkning, oavsett om du slår upp skulpturen på Wikipedia, en grundkursbok i konstvetenskap eller en turistguide för Rom så säger de samma sak: att det är en sexuell extas som avbildas. Scenen skildrar Theresa, en karmelitnunna, vars hjärta en ängel penetrerar med den gudomliga kärlekens gyllene pil. Det gör föga förvånande rätt ont, men Theresa menar att det var värt det då hon därefter uppfylls av helig extas och kärlek till gud. Och man påpekar som sagt gärna den rätt erotiska framtoningen hos Berninis Theresa, hennes krökta tår, tillbakalutade huvud och särade läppar. En del påpekar också att ängelns pil inte direkt är riktad mot Theresas hjärta.

.

Gian Lorenzo Bernini: Heliga Theresas extas (1652)

.

Detalj.

.

Jag har sett skulpturen många gånger och jag förstår att det är en tacksam tolkning, den där med det erotiska inslaget. Att Bernini kanske skildrar sexuellt klimax sådär lite tongue-in-cheek. Men jag vet inte jag. Jag kan inte undgå att ställa frågan: Hur skulle man annars skildra extas med ett visuellt medium? Hur framställer man någon som extatisk utan att det ser sexuellt ut? Alltså, jag menar inte sån där lätt extas som ungarna i Kinderäggsreklamen är uppfylld av, utan en genuin världsomvälvande extas som det handlar om i det här fallet. Kan det inte vara så att Bernini förstår att det inte är möjligt, eller speciellt intressant, att skildra en himmelsk extas eftersom vi inte kan konkret relatera till den? Hur ser en överjordisk extas ut? Nä just det. De allra flesta har inte bevittnat någon. Bernini gestaltar kanske därför extasen i en sinnlig form som vi känner igen, och menar med detta att njutningen man får ut av den gudomliga penetrationen i hjärtat är lika stor, eller kanske större, än ett mänskligt köttsligt klimax. På det sättet kan vi förhålla oss till vad Theresa upplever på något slags erfarenhetsbaserat sätt.
Teorin styrks när man tittar på några andra av Berninis verk. Ta till exempel hans skulpturframställning av nunnan Ludovica Albertoni på sin dödsbädd (färdigställd 1674). Likt Theresa så upplever hon fysisk smärta samtidigt som religiös extas. Hon tar sig för bröstet, knäna är lätt uppdragna, ögonen stängda och munnen är öppen, kanske för att släppa ut ett rop av kval.

.

Bernini: Blessed Ludovica Albertoni (1674)

.

Skulpturen föreställer med andra ord en nästan 60-årig kvinna i febersmärtor. Det är inte ett sådär alldeles jättesexuellt tema, och jag kan personligen tänka mig att Bernini inte heller menade att det skulle tolkas som en erotisk skildring. Det handlar om samma extas som vi såg hos Theresa, och även här skildrar han genomträngandet av den himmelska passionen i en mänsklig kropp som någonting som vi känner igen.

Och vi kan vända oss till Berninis Apollo och Dafne (1625) och studera Dafnes ansiktsuttryck. Myten går ut på att Apollo blir kär i nymfen Dafne. Dafne är inte intresserad och avvisar därför Apollo, som vägrar att ge upp. Han börjar jaga henne och hon springer ifrån honom så gott hon kan medan hon ber till gudarna om hjälp. De uppfyller hennes önskan på det mest praktiska sättet de kan komma på – de förvandlar henne till ett lagerträd (”daphne” är grekiska för ”lagerträd”).  Vi ser här hur hon har börjat förvandlas, det börjar skjuta ut kvistar och blad från hennes fingrar och tår.

.

Bernini: Apollo och Dafne (1625)

.

 Detalj.

.

Berninis Apollo har just fått tag på Dafne, han har sin hand om hennes midja och hon har blicken riktad bakåt. På många sätt påminner framställningen av Dafne om Theresa och Ludovica: munnen är öppen, huvudet tillbakalutat och kroppen är krökt. Dock är hennes ögon öppna, man kan se hur hennes fasa över det faktum att han har fått tag på henne börjar övergå i någon slags lättnad. Ögonen är inte uppspärrade av skräck, hon har insett att gudarna har hört hennes bön.

Avslutningsvis kan vi titta på Berninis Saint Jerome (1663) där Jerome håller om ett krucifix med en ömhet som vanligen är reserverad till älskande par. Kanske är det samma sak här som med den himmelska extasen – Bernini vill skildra den andliga värmen och tillgivenheten på ett timligt sätt så den gemene världslige betraktaren kan förstå den.

Så för att sammanfatta: för de flesta av oss är en himmelsk extas någonting rätt så abstrakt. Jag kan inte påstå att jag vet exakt hur den känns, och jag tror att jag med det ingår i en majoritet. Jag kan alltså inte relatera till en andlig extas, om någon försökte skildra den kunde jag på min höjd säga att det såg väl gemytligt(?) ut. Fast jag vet ju inte. Världslig hänryckning däremot, det kan väl alla som någongång varit lite upprymd i alla fall föreställa sig hur det känns. Så varför inte avbilda Theresas, Ludovicas och Jeromes känslor på ett sätt som vi kan förhålla oss till? Det är väl inte alldeles orimligt att Bernini, som man väl kan säga hade koll på det här med konst utan att bli klassad som en lögnare, ville att betraktarna skulle kunna tillgodogöra sig scenen och känslorna som skildras, och vidden av dem, hellre än att framställa någonting abstrakt och otillgängligt för de allra flesta (eller, om man vill vara lite djärv, alla)?

.

Det är i alla fall en alternativ tolkning och ett förslag till hur man kan se Berninis Heliga Theresas extas på ett annat sätt än det som alltid presenteras. Kanske finns det fler verk med en väldigt etablerad och enligt gängse uppfattning grundmurad tolkning som jag kan titta på senare, skriv gärna på twitter eller facebook om ni har några förslag!

Och där sätter vi punkt för den här veckan.

3 comments on “Bernini: Heliga Theresas extas (1652)

  1. […] Förra veckan nämnde jag kort Berninis Apollo och Dafne, och idag tänkte jag titta lite närmare på det motivet och hur man har hanterat det uppenbara problemet med gestaltning av förändring från antiken till och med modern konst. Jag nämnde det i förbifarten i mitt inlägg om Marie Sesters ACCESS också, så låt oss se några exempel. […]

  2. […] ett sätt som den inte gör i fotografier. Det är inte en frusen scen, som till exempel Berninis Apollo och Dafne där tiden har stannat mitt i ett ögonblick och vi som betraktare har förmånen att kunna gå […]

  3. Konst & Politik skriver:

    Du kunde kanske ha visat hela bilden på den heliga Theresas extas; förutom guldstrålarna har skulpturen ett unikt ljusinsläpp uppifrån (ett takfönster strategiskt placerat) som i hög grad förhöjer effekten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s