En gångtunnel i Göteborg

Jag besökte GIBCA (Göteborg International Biennial for Contemporary Art) i september förra året och såg flera intressanta saker, men det som verkligen fastnade var en tunnel i ett bostadsområde ute vid Röda Sten. Det var alltså en helt vanlig gångtunnel, lik andra gångtunnlar som man ofta ser i anslutning till hyreshuskvarter. Ingenting antydde att det var någonting märkvärdigt med den förrän man klev in – Roberto Paci Daló hade målat tak och väggar röda och fäst en högtalare i tunneln. Ur högtalaren strömmade suggestiv musik och ljudet av kyrkklockor. Genom att gå i och genom tunneln kändes det som att man deltog i en rit, men sedan, när man gick ut ur den, så såg allt ut som vanligt igen. Det offentliga verket försvann lika fort som det hade omslutit en. Man stod bland hyreshus och enstaka träd. Det var en korts stund miljöbyte. Konsten som tillflyktsort.

 

Tunnel2

 

När jag stod och filmade och tittade på tunneln så kom en man fram och började prata med mig. Han bodde i ett av hyreshusen precis intill och berättade att alla i området var mycket positivt inställda till den där tunneln, de såg den som en glad överraskning och tyckte att den var fin. Dock var de väldigt besvikna över att folk hade klottrat ner insidan av den så med graffiti. Han tog upp det som jag precis hade stått och funderat på – graffitikonstnärers förhållande till offentlig konst. Han hade hoppats att graffitikonstnärerna/”klottrarna” skulle ha respekt för ett konstverk, även om det upptog en yta som vanligtvis var ”deras”. Men det hade de inte haft, konstaterade han bistert. Han berättade att i ungefär tio dagar hade tunneln fått vara som Paci Daló hade gjort den, sen var den nedklottrad. Jag blev förvånad över att den fick vara ifred ens så pass länge, kanske tyder det ändå på en viss tvekan till att göra åverkan på tunneln? Kanske fick graffitarna själva en tankeställare kring konst i det offentliga rummet, vad som är konst och hur man ska möta den? Kanske? Jag tyckte i alla fall att det var intressant. Hur ställer man sig till konst som redan finns där, ser man det som att man kompletterar den, utmanar den eller kör över den? Jag vet inte. Kanske måste jag leta rätt på en graffitikonstnär och fråga.

 

Tunnel 1

 

Det var bara det jag hade att säga just nu. Jag kom att tänka på den igår igen när jag såg graffiti på en gångtunnelvägg i Uppsala. GIBCA slutade häromveckan, hur tunneln i Göteborg ser ut nu vet jag inte. Tog man bort färgen eller har man låtit den vara? Någon som vet?

Avslutningsvis tipsar jag om en föreläsning – ”Vandalismens historia” – som ges på Göteborgs konsthall den 26/2 kl 18-19: ”Begreppet vandalism myntades under Franska revolutionen men vad är egentligen vandalism? Har innebörden, och även vår syn på det förändrats genom historien? Andréas Hagström, programansvarig på Göteborgs Konsthall försöker reda ut en av vår kulturs mer destruktiva sidor.” Mer information här.

6 comments on “En gångtunnel i Göteborg

  1. Klottraren skriver:

    Tja, en av anledningarna till övermålandet i just detta fall, är tyvärr att detta verk – som så många andra offentliga konstverk – inte berör så mycket som man skulle vilja, utan snarare rör de närmast inblandade (i detta fall, beställare, konstnär, boende i området, samt konstintresserade med ett lite ”svårare” konstintresse än random konstälskare).

    Upplevelsen du fick, baseras nog på din kunskap som konstvetare (?), snarare än din existens som medborgare. Det sätt du lyfter konstverket på, talar även för en lite olycklig syn på konst, rent allmänt, då branding och konstnären i sig framstår som viktigare än konstverket – ett konstverk som helt ärligt känns rätt basic, både till idé och utförande.

    Denna kommunikationsmiss är standard när det kommer till offentlig konst i sig, men det blir extra tydligt när det hamnar i ett mindre självklart sammanhang än t.ex. utplacerade skulpturer eller målade fasader. Offentlig konst är tyvärr inte offentlig bara för att den är i det offentliga. Den är lika svår att ta till sig som random installation också ter sig för de oinvigda.

    Kan vara bra att veta att graffitimålare (inte alla, men de flesta) har lika stor – om inte större – respekt för offentlig konst, när den känns intressant eller upplevs gediget utfört. Just denna tunnel är inte särskilt intressant som konstverk, och därför tror jag bedömningen blev att det var okej att måla på. Självklart spelar även placeringen roll (här har målats sedan slutet av 80-talet), men ett mer genomtänkt val av verk – som tilltalar fler – hade definitivt minskat skadegörelsen.

    Tunneln är faktiskt mer intressant ur bebyggelsesynpunkt än konstsynpunkt då den visar upp ett sätt att behandla alla dessa misslyckade passager runt om i Sverige – dessa betongtunnlar som upplevts otrygga och bortglömda – äntligen börjar någon bry sig?

    Well, det blev en lite rörig text, men jag hoppas den kan ge dig en bild av en klottrares syn på offentlig konst, och framförallt en besviken (inte på just specifikt detta verk, dock) medborgares syn på offentlig konst i Sverige.

    Ha det bra!

    /Marcus

    • konstvetaren skriver:

      Hej! Och tusen tack för din kommentar, det var mycket intressant att läsa!

      Däremot håller jag inte med om att jag lyfter fram konstnären och branding som viktigare än konstverket. Inte heller att det är ett ”basic” verk, men det är väl kanske upp till var och en att ta ställning till, jag är flumtanten som genuint känner att det är svårt att klassa något som enkelt. Eller bra. Eller dåligt. Ja, du fattar.

      Jag håller däremot väldigt mycket med om att offentlig konst inte är offentlig eller tillgänglig för alla (eller ens de flesta) bara för att den är placerad i det offentliga. Det är en fråga som intresserar mig massor och som jag alltid har i bakhuvudet när jag diskuterar eller skriver om offentlig konst.

      Det är helt klart värdefullt att, som du säger, få en klottrares syn på saken. Tack för att du tog dig tid!

  2. Linnea skriver:

    Hej!

    Råkade trilla över ditt blogginlägg och vill bara upplysa om att verket i tunneln fortfarande finns kvar i sin fulla, röda prakt. Tanken är att tunneln ska bli en permanent utställningsplats för ljudkonst och ljudet kommer så småningom att bytas ut.
    Kul att du gillar verket, det är definitivt en av mina favoritverk från GIBCA 2013 också!

    Ha det fint!
    Linnea på Röda Sten Konsthall

  3. Konst & Politik skriver:

    Så här tycker jag. Det finns ingen inbyggd motsättning mellan offentlig konst och graffiti (som självt är en offentlig konstform). Men ska den samsas på samma ytor blir det förstås trångt. Jag tror graffitimålarna (som ofta får sina verk borttvättade) bara såg en tunnel, om än röd och tonsatt, att dekorera med tags. Fler lagliga graffitiväggar i hela landet är metoden, och äntligen har också Stockholm avskaffat den kontraproduktiva nolltoleransen mot graffiti.

  4. Konst & Politik skriver:

    PS. Du gör bra bildanalyser, det uppskattar jag, liksom att bilderna är högupplösta. Jag har fogat din sajt till min länklista på Konst&Politik http://www.anarchyisorder.wordpress.com. Kanske känner du känner för ett länkutbyte? Mvh Staffan Jacobson, fil.dr. konstvetenskap, Lund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s