Gislebertus: Domedagen (1120-1135)

Idag tittar vi lite på tympanonfältet på St Lazare i Autun, Frankrike. Reliefen har daterats till 1120-1135 och konstnären bakom den heter Gislebertus (”Gislebertus hoc fecit” står inristat).

Gislebertus hoc fecit

Detta tympanonfält är placerat i väst, ovanför kyrkans ingång. Det var alltså vad man möttes av när man var på väg in. I stort föreställer bilden domedagen, den yttersta dagen när själarna vägs för att bedömas om de ska till himlen och Jesus eller helvetet och djävulen.

 

Tympanon 1

I mitten sitter Jesus, med en korsgloria, i en mandorla (den där mandelformade ringen) vilken bärs upp av fyra änglar. Notera värdeperspektivet – Jesus är störst av alla figurer på bilden, betydligt större än djävulen, och vi ser honom rakt framifrån. I och med att han möter oss, eller konfronterar oss, ansikte mot ansikte blir det som ett slags uppmaning eller påminnelse från hans sida. Denna accentueras av hans gest: Titta på det här, det här är vad som väntar på den yttersta dagen. Det är bäst att du sköter dig, för din själ ska också vägas. Durn-durn-duuuurn. Det blir alltså lite av en dialog mellan oss som betraktare och Kristus. Jämför med de andra personerna och figurerna i bilden som inte uppmärksammar oss, de deltar helt och fullt i sin egen scen och vi är ”bara” betraktare. Runt mandorlan står typ ”Jag, ensam, styr över allting och kröner de förtjänta. De som gör sig skyldiga till missgärning straffas enligt mitt omdöme.” Jesus är således stor, den enda och den fruktade handlande domaren. Inskriften betonar att det är ens beteende som ligger grund för domen. Jag minns att litteratur jag läste på grundnivå tog upp att Yttersta domen-inskrifter i regel hellre talar om välsignade kontra förbannade och hänvisar till förutbestämda kvaliteter och egenskaper hos själen.

Dessutom är Jesus händer intressanta. Det finns en del skrivet om betydelsen av handflatan upp/ner och kanske speciellt i framställningar av domedagen (se en intressant text om saken här) och man kan se att han ofta har sin högra handflata uppåt, den som dömer folk till himmelriket, medan den vänstra, den som hänvisar själarna till helvetet, är riktad neråt. På St Lazare är dock Jesus båda handflator vända uppåt och armarna utsträckta åt sidorna, som i orans, de hos en bedjande i tidigkristen konst, fast armarna inte lika högt uppsträckta (dock behöver de inte alltid vara uppsträckta så himla högt). En riktig orans (”bedjande” på latin) ser vi dock i Mariagestalten som vi ska titta på strax.

 

Tympanon 3 själavägningSjälavägningen.

På Jesus vänstra sida äger själavägningen rum. Det är ärkeängeln Mikael som väger själarna och det är det han gör just nu, när vi betraktar scenen. Notera de två själarna som försöker ta skydd under hans klädnad! Till vårt höger om vågskålen står två djävlar som försöker tynga ner skålen med hjälp av ytterligare en liten djävul som har klättrat ner i den, allt för att vinna själen som för närvarande är på Mikaels sida. Andligheten gör att de ”räddade” själarna, de som ska få komma till himmelriket, väger tyngre. Trots detta stiger de uppåt till himlen medan de lättare, fördömda själarna stiger ner till helvetet. Till höger om djävulen torteras själar av en djävul som klämmer åt deras nackar med tänger. En annan djävulsfigur tittar upp ur helvetesgapet för att hugga ytterligare några själar.

Detalj ängel utan vingarÄngel med livets bok?

Till höger i bilden står en man med vad som har föreslagits vara livets bok. I bibeln står det ”…och var och en som inte fanns uppskriven i Livets bok kastades i den brinnande sjön”, och de dömdes efter sina gärningar i livet sedan de återuppstått. Passande att han står med den här boken intill helvetets portar. Man har tolkat honom som en ängel då han står intill andra änglar. Han har visserligen inga vingar, men detta har man menat beror på att det helt enkelt inte fanns någon plats för dem, nu ser det lite ut som att han delar vingar med Mikael. Men att man får tumma på sådana detaljer förekommer, i till exempel framställningar av Den sista måltiden händer det inte sällan att bara några av lärjungarna kring bordet får gloria eftersom det helt enkelt inte finns utrymme för alla. Man får tänka sig att den historiske betraktaren såg motivet, identifierade det och kunde därefter helt enkelt föreställa sig de övriga gloriorna, kanske är det likadant med bokmannen och hans vingar. Vi ser ju till exempel att det var precis nätt och jämnt att den här fick några!

Detalj nätt och jämnt vingarÄngel längst upp till höger i kompositionen.

 

Tympanon 4 Petrus med nyckelPetrus med nyckel.

Till vänster om Jesus står S:t Petrus. Han håller i en själs hand samtidigt som han vilar en gigantisk nyckel, den till himmelriket, på sin axel. I det här skedet är nycklarna Petrus främsta attribut och för att kunna identifiera honom är det viktigare att den medeltida betraktaren kunde se och uppfatta nyckeln än några fysiska drag hos gestalten, därav jättenyckeln. Bakom Petrus står ett kluster av figurer som vänder sig mot honom, hänförda med händer mot bröst och ansikte.

Detalj MariaMaria.

Upptill sitter Maria, speciell därför att hon är den enda förutom Jesus som är avbildad framifrån samtidigt som hon har en gloria. Hon har händerna uppsträckta framför sig med handflatan framåt, mot oss. Det är, som jag var inne på tidigare, en bedjande gest. Jämför med Maria i S:ta Sophia-katedralen i Kiev, även den 1100-tal.

Orans i St Sophia katedralen i Kiev 1100talMaria i S:ta Sophia-katedralen, Kiev, 1100-tal.

Gesten i sig är ju givetvis äldre. Mycket, mycket äldre. Se till exempel Poppy goddess. Intressant blir gesten med armar upp, handflator utåt om vi riktar blicken lite nedåt och tittar bland själarna som står och väntar på vägningen. Där kommer den tillbaka, men då är det en helt annan stämning och innebörd i kroppsspråket.

Armar upp

 

högra hörnet J och JJakob och Johannes?

En del har tolkat det som att apostlarna Jakob och Johannes sitter högst upp till höger. Tolkningen baseras på att de två, som var bröder, oftast avbildas tillsammans. Det var de två som tillsammans med Petrus fick se Jesus transfiguration (1000-1100-talsavbildningar av transfigurationen visar ofta Petrus som en stor figur på en sida, Jakob och Johannes som två mindre på motsatt sida, likt här), och det är just de tre apostlarna som är med på den här bilden. Dock är ju det argumentet rätt beroende av att man faktiskt tror att det är Jakob och Johannes. Det blir alltså bara ett argument om man redan tror på tolkningen.

Luk 9:28-29
Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande.
(Se även Matt 17:1-2.)

Vidare så har man refererat till bibelavsnittet där deras mamma ber Jesus om att de ska få sitta bredvid honom i himlen och då framförallt till det tvetydiga svaret de fick och menar att han sa ju inte nej rakt av och därför är det ju faktiskt möjligt att de fick sitta där och att man kan avbilda detta.

Matt 20:20
Sedan kom Sebedaios-sönernas mor fram till honom tillsammans med sina söner och föll på knä för att be honom om något. Han frågade vad hon ville, och hon sade: ”Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster.”

I Matteusevangeliet ber brödernas mor Jesus om att en ska sitta till höger och en till vänster. På St Lazare sitter båda på samma sida. I Markusevangeliet är det visserligen bröderna själva som frågar, men likväl om samma sak – en till höger, en till vänster. I båda evangelierna svarar Jesus att han kan bara ge platserna till till dem som bestämts därtill. Så frågan är om det verkligen ska tolkas som att det är Johannes och Jakob? För kompositionens del hade de kunnat sitta på varsin sida, en av dem hade kunnat rymmas bredvid Maria om man flyttade henne lite närmare Jesus och tryckte in ängeln lite närmare väggen (som vi just sett att de gjorde med ängeln på höger sida). Man hade ju kunnat förminska den arkitektoniska strukturen längst till vänster, också. Alltså verkar det vara ett medvetet val att sätta dem båda två på samma sida. Möjligtvis har man valt att göra så här för att det ska korrespondera med Marian på andra sidan, men… Vi arkiverar det under konsthistoriskt mysterium så länge.

Detalj pilgrimmerPilgrimmer som väntar på själavägning.

På vardera sidan av och under Jesus är det två nivåer med änglar och själar. Inskrivet över de fördömda själarna står “TERREAT HIC TERROR QUOS TERREUS ALLIGAT ERROR NUM FORE SIC VERUM NOTAT HIC HORROR SPECIERUM”. Min översättning (alltså väldigt ungefärlig eftersom det är tio år sedan jag läste latin): Må här fruktan fylla dem som jordlig synd begått, för denna bildernas skräck visar uppriktigt vad som ska bli av dem. De som förtjänat en plats i himlen är på hans högra, vår vänstra, sida och de fördömda på den andra. På den ”goda” sidan ser man således änglar, biskopar/abbotar/kyrkligt folk, pilgrimer. Man kan se två pilgrimer med pilgrimsmärken på sina väskor (snäcka – Santiago de Compostela, kors – Jerusalem). Den ena vilar sina fötter på lite blad, och det är den enda grönskan som förekommer i bilden.

Tympanon själar 1Väntande själar till vänster.

 

Tympanon själar 4Väntande själar till höger. Notera själen som är på väg att komma upp ur marken!

På nedre planet ser man de nyligen uppstigna ur graven gå och vänta på sin tur till vågskålen och domen. Den vänstra gruppen är påklädda så man kan identifiera dem via attribut medan de i den högra delen är nakna. Några håller förtvivlat händer över ögon och öron för att slippa se eller höra, andra slår ihop händerna för att be om nåd in i det sista. Trots att de inte har genomgått vägningen än så verkar det som att de har sitt öde klart för sig. De vet uppenbarligen om att de har syndat och nu ska få sitt straff. Djävulens klor hugger tag i en syndare.

 

Girighet vällust och djävulsklorGirighet; själ som blir tagen av djävulens klor; vällust.

Man ser en man med penningpung: en indikation på girighet, en av dödssynderna, samt en kvinna som blir attackerad av en orm som tuggar på hennes bröst. Hon ska stå för en annan dödssynd: vällust. Detta blir ett tecken som påminner betraktaren om vad det är för slags beteende som leder till detta och visar några exempel på vilken typ av leverne som gör en till syndare. Det är inte godtyckligt utan det finns strikta regler att följa och därför är det upp till oss att se till att vi sköter oss. Därav Kristus blick, riktad direkt mot oss.

Sammanfattningsvis har tympanonfältet en väldigt klar indelning med en både kronologisk och andlig stege uppåt: längst ner återuppståndelsen, efter den kommer vägningen och efter den uppfyllandet av domen/nåden i himlen, man kan se änglar hjälpa själar uppåt. Både text och bild skapar en tydlig vertikal indelning: syndare till höger, rättfärdiga till vänster. Motivet med själavägning, psykostasia, hittar man för övrigt redan i antik konst. På attiska vaser framställer man Hermes som själaväger genom sin roll som Hermes psykostasia. Där avgörs det dock vem som ska leva och vem som ska dö, till exempel i krig, snarare än vem som är god respektive ond.

Hermes 1 ca 460Attisk kylix, ca 460 f.Kr.
Hermes väger själar.

 Så. Attiska vaser kan jag prata om i evigheter så jag får sätta punkt nu innan det blir två inlägg i ett. Men det är roligt att blogga igen! Välkommen åter!

2 comments on “Gislebertus: Domedagen (1120-1135)

  1. Weiwei skriver:

    Alltid lika trevlig läsning som alltid, keep it up!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s